från nr 2-1998

En bro till väckelse – profetia av Rick Joyner

Församlingen har haft en förnyelse. Massor har blivit helade och upprättade. Vision och tro har stadigt tilltagit under de senaste åren. Det har varit en underbar tid, men det är bara en förberedelse för vad som kommer. Vi är nu på väg över bron från förnyelse till väckelse. Jag definierar förnyelse som det skeende som helar och uppväcker församlingen, och väckelse som det som resulterar i omvändelse bland de förlorade och kraft för de troende till att utmana det andliga mörkret i tiden.

Nyligen såg jag i en vision denna övergångstid mellan förnyelse och väckelse som en bro mellan två fält. Det första fältet förändrades från vad som såg ur som träda, överväxt med ogräs och fullt av skräp, till ett land som var upplöjt och sått. Jag visste att detta fält representerade förnyelsearbetet. Vid änden av detta fält fanns en bro som höll på att byggas. Den byggdes med olika stora stenar, från mycket stora till de som var mycket små. Det var namn skrivna på varje sten, vilka representerade en rörelse, tjänst eller i några fall individer. Denna bro byggdes utan sidor, vilket gjorde att den verkade litet osäker att beträda, men detta gjorde också att den lätt kunde utvidgas för att rymma mer trafik, vilket hela tiden skedde.

Stenarna på denna bro var alla olika, men de passade ihop liksom bitarna i ett pussel. Detta gjorde hela bron starkare. Det fanns bropelare som var gjorda utifrån något som liknade rent ljus. Emellertid var det ett materiellt ljus, eller något med substans. På varje pelare stod det skrivet en biblisk sanning, en frukt, eller en gåva från den helige Ande. Jag visste att dessa pelare var starka nog att hålla vilken tyngd som helst. Ja faktiskt, på något underligt vis såg det ut som att denna bro höll upp hela jorden, inte tvärt om.

Arbetarna var en mångfaldig grupp av människor från barn till de gamla, män och kvinnor, och tydligen från alla raser. Där fanns affärsmän och affärskvinnor som arbetade invid dem som såg ut som de var hemlösa. Jag såg artister, musiker, atleter, nyhetsreportrar, soldater och poliser, och alla hade blivit förvandlade till apostlar, profeter, evangelister, pastorer, lärare, administratörer, och till och med sådana med gåvor att hjälpa och andra tjänster. De verkade passa perfekt ihop med de olika stenar som de arbetade med.

När de arbetade med brobygget blev de hela tiden attackerade av figurer, stenar som kastades mot dem från alla håll och av mörka moln, vilka jag igenkände som depressionsandar. Utan hänsyn till attackerna stoppade aldrig dessa arbetare sitt arbete. Ja, de tog faktiskt ingen notis om attackerna. När någon av arbetarna blev allvarligt sårad, blev hon eller han buren från bron till fältet. Sedan tog arbetarna från fältet över deras plats på bron.

Fältet på andra sidan bron utgjordes av spirande plantor såväl som plantor mogna till skörd, allt i en enda blandning. Vissa delar av detta fält var mycket välansade, med plantorna i räta rader och nästan inget ogräs. Andra delar var så överväxta med ogräs och andra plantor att det såg nästan ogenomträngligt ut. Ändå var överflödet av frukter och dess kvalitet extraordinär. En sak som var tydlig för mig när jag tittade på detta fält var att jag kände igen bara några få av de många olika fruktsorterna som växte där. Dessa som hade blivit sårade medan de arbetade på bron blev snabbt helade när de åt något av den skördade frukten från detta fält. Emellertid återvände de inte till bron utan började ansa fältet. Emedan ansiktena på dem som arbetade på bron utstrålade en fasthet och en viss brådska, verkade ansiktena på dem som arbetade på fältet mer avslappnade, trots att frukten skördades fortare än de kunde ta hand om den. Detta var inte den sorts lugna attityd som kommer ut från Herrens frid, utan verkade mer komma ur en ohelig nonchalans inför det som de höll på med.

Det var också en mycket dålig sammanhållning mellan dessa som plockade frukten och dessa som bar den till platsen för rensning och paketering. Då noterade jag att det verkade heller inte vara bra samordning bland plockarna som alla bara verkade vandra omkring och arbeta där de själva ville. Då noterade jag ansiktena på dem som rensade och paketerade frukten. De verkade mycket okoncentrerade, och därför tappade de och förlorade mer av frukten än vad de hade i lådorna.

Jag kunde se flaskhalsar överallt som var ödeläggande för effektiviteten av hela denna operation. Var och en verkade göra det man själv ville utan någon övervakning någonstans. Det var en kaotisk situation i detta, och jag visste att skörden bara hade börjat. Det var ett stort behov av fler arbetare för den stora skörden men jag visste att situationen skulle bli bara värre när det inte fanns några som övervakade det hela. En av de som arbetade på bron sa då till mig: ”Du måste börja be att det kommer apostlar”. Det verkade då som om alla arbetarna på bron började erkänna det nödvändiga i detta. (Vid denna tidpunkt kände jag att jag blev given detta som min huvudsakliga bönebörda).

Samma attacker som hade kommit över arbetarna på bron kom nu över arbetarna på fältet. Nu plågade flugorna inte bara arbetarna utan de började även att förtära frukten. Stenar kom nu i vågor och slog frukten från plantorna och sårade en del av arbetarna. Jag visste att flugorna var lögner, och stenarna var falska vittnesbörd och anklagelser. En del av arbetarna fortsatte att arbeta under dessa attacker, men de flesta slutade och några lämnade till och med fältet. Slutligen de som gått över bron genom att kliva på spjutspetsar, bildade team för att skydda delar av fältet. Några försökte att samla frukten som hade blivit avslagen genom stenarna, men den ruttnade mycket snabbt och det mesta gick förlorat.

Dessa som gick över bron började omedelbart att skörda frukten. Den skördade frukten lades i ett stort sortiment med lådor av olika typer och storlekar. En del började att skörda frukt som ännu inte var mogen, helt enkelt därför att de inte kände igen frukten och därför inte visste om den var mogen eller inte. Detta blev ett problem till en tid, och skapade argument skördearbetarna emellan. Slutligen infann sig en arbetsledare och hans första direktiv till arbetarna var att endast skörda den frukt som de kände igen. Detta medförde frid och beslutsamheten och tillförsikten hos skördearbetarna verkade att växa dramatiskt bara därför att det nu fanns någon som kunde leda.

Trots att massor började att gå över bron, verkade det inte som de skulle vara tillräckligt med arbetare som kunde ta hand om frukten som började bli mogen. Arbetet med att bredda bron så att fler människor kunde gå över, verkade vara den mest angelägna uppgiften som blev betonad för mig.

Mot slutet var hela min uppmärksamhet riktad på bron. Jag fick tid att studera många av stenarna i den. När jag tittade på en sten började jag att få kunskap om den, eller om den rörelse eller tjänst som den reprensenterade. Den kunskapen var alltid relaterad till styrkan eller svagheten hos dessa. Jag blev då medveten om att alla skördearbetarna kom från olika rörelser och tjänster som stenarna i bron reprensenterade. Det följande är en beskrivning av vad jag såg hos en del av dessa.

Sammanfogade bönerörelser uppfyllde bron från sida till sida och hela vägen över. Dessa var de stenar som rörde vid jorden på båda sidor. Varje gång en arbetare inte kunde hitta en bit som passade, så letade han eller hon bland bönerörelserna och fann alltid en där. Utan tvekan var dessa, inte bara de mest talrika och framträdande, utan de som också höll ihop hela bron tillsammans. Deras styrka var deras smidighet, då de hade förmåga att passa in nästan överallt. Deras svaghet var densamma som deras styrka. De var så smidiga och lättformade att fotavtrycken från dem som gick över bron kunde tryckas in i dem, vilket gjorde att deras form buktade sig. Detta innebar att de lätt omformas, men detta måste utföras hela tiden av arbetarna och det tog mycken tid. Det blev mig sagt att själen i dessa rörelser var Seoul. Från Seoul uppsteg ett svampmoln som spred andlig strålning över hela jorden. Denna strålning var en energi som genomträngde människans kött, och det fanns ingenstans att gömma sig för detta. På något sätt så uppmjukade och förberedde denna strålning människorna för evangelium.

Då väldigt många av arbetarna på denna bro kom från London blev den känd som ”Londonbron”. En gång regerades ett imperium från London, vilket spände över alla kontinenter så att man kunde säga ”solen går aldrig ner över det Brittiska väldet”. På ett sätt kommer bron mellan förnyelse och väckelse slutligen att spänna över hela jorden och bli en bro mellan människor, kulturer och nationer. Det britterna gjorde i det naturliga var en skuggbild av detta brobygge som Herrens budbärare kommer att använda för att bära fram evangeliet om riket. Detta är också anledningen till att britterna och det Brittiska samväldets folk har varit de mest mottagliga för den andliga förnyelsen. De är kallade att vara de främsta byggarna av denna väckelsebro. Detta var också ett av skälen till den stora väckelsen i Wales, och mönsterbilden för denna bro kan vi finna i Wales. Det faktum att britterna var så involverade i byggandet av denna bro var en anledning för många att lita på det. Å andra sidan var detta skäl för andra att inte lita på det. Detta blev ett sådant problem att det började orsaka en flaskhals tills tyskar och judar förenade sig med dem i detta arbetet. Då verkade alla börja lita på bron och flaskhalsen öppnades.

Väckelsen i Brownville i Pensacola var en sten som många verkade vilja kliva på när de började gå från förnyelsesidan mot väckelse. Det var en brun och en röd sten, vilka inte var särskilt attraktiva, men jag upplevde att dessa färger representerade en överlåtelse till tjänst och till korset. Dess stora styrka var villigheten att tjäna och offra sig för Herrens syften. Dess huvudsakliga svaghet kom från samma villighet att offra sig, vilket gjorde det möjligt för människorna att lockas till att göra offer som Gud hade kallat dem till. Då fienden inte kan stopa dem vill han försöka att få dem att gå över gränsen. Denna sten hade blivit uttänjd till den grad, att den lätt kunde gå sönder. Men de som valde att kliva på den stenen när di gick över, blev de mest förtroendeingivande och effektiva skördearbetarna när de nådde väckelsefältet. Många arbetare i den kommande skörden kommer att få sina marschorder i Brownsville. Jag såg också att när folk kom från det första fältet, så var deras skor mycket leriga. De blev renare allt eftersom de gick över bron. Skorna representerade evangeliets budskap som de bar med sig. Eftersom Pensacola var en av de första stenarna i bron, blev den helt lerig från deras skor som just hade börjat att gå över. På grund av detta behövde denna sten ständigt reans för att inte bli en stötesten för dem som börjat gå över bron. ”Framför allt som skal bevaras må du bevara ditt hjärta, ty därifrån utgår livet” Ord. 4:23.

Där fanns ett långt spann av stenar på mitten av bron, vilka representerade speciella städer tvärsöver Amerika. Efter Pensacola kom Mobile, Alabama, sedan Barton Rouge, Dallas, Phoenix och Los Angeles. Jag upplevde att det uppstod arbeten i var och av dessa städer, som blev avgörande för denna bor, och att de slutligen kommer att bli nära sammankopplade. Dessa sträckte sig inte hela vägen över bron, men tillsammans nådde de mer än halva vägen. Därefter blev stenar som representerade städer i Stilla Havsområdet och Asien framträdande. Singapore, Sydney och Hong Kong och en rad av städer i Indien blev allt tydliga för mig, ty de hade samma färger som den brittiska flaggan. Jag tror att detta representerade ett brittiskt inflytande, som på något vis hade förberett dem för deras öde. (Senare bad jag över allt det brittiska inflytande som jag såg på denna bro, och blev påmind om att britterna blev använda för att sprida det engelska språket och kulturen som en förberedelse för det som kommer, precis som Alexander den Store hjälpte till att sprida det grekiska språket som en förberedelse för spridandet av evangeliet i det första århundradet).

Rörelsen bland baptisterna har ett högt syfte i förberedelsen för den kommande skörden. Styrkan i denna sten var att den var gjord av mycket starka grundämnen. Dess svaghet var att den var så stark att den hade svårt att binda samman med betongen och andra stenar på bron. Även om den var svår att hantera för arbetarna så var det värt jobbet, då den gav hela bron större styrka och format.

Drömcentret är öknamnet på den internationella församlingen i Los Angeles, men det var namnet på denna sten, och jag tror att det är dess namn i himmelen. Denna sten var formad som en triangel med den ena spetsen vid brons början, och den fortsatte att bli bredare allteftersom den sträckte sig mot den andra sidan. Denna sten reproducerade andra stenar som blev formade som små ankare, vilket jag visste representerade hopp. Dessa blev placerade invid stenar som var bleka och svaga, vilket gav dem styrka. Jag upplevde att med dessa stenar tillsammans förmådde bron att bära en ännu större tyngd.

Stenen som representerade Löftesbärarna (Promise Keepers) var mycket bred, vilket jag upplevde representerade dess öppenhet. Emellertid så orsakade detta att den blev farligt tunn för att så splittra den. De stora stenar som slungades mot den var Svartsjuka och Delning.

Jag såg massor av stenar vilka representerade olika kvinnorörelser. Många av dessa var mycket stora. En del var bönerörelser, vilka var formade som spjutspetsar. Pilar som sköts från dessa stenar slog ned de attacker som riktades mot de andra rörelserna, sådana som riktades mot Löftesbärarna. Ett gemensamt drag som dessa stenar hade var att de var heta. Alla hade de förmågan att absorbera hettan från solen. Detta höll hela bron så varm att is inte kunde bildas på den. Hetta från dessa stenar gjorde också att människorna hela tiden måste röra sig öve bron. Detta var väsentligt ty många ville stanna på en särskild sten, men det kunde de inte på grund av att deras fötter började brinna.

Det fanns många andra stora stenar som ingick i denna bro. En del av dessa var rörelser som jag inte kände igen, men de flesta var för mig okända. Detta därför att de ännu inte existerar, vilket säger mig att det kommer att komma nya rörelser som ska bli en del av denna bro mellan förnyelse och väckelse. Det fanns många församlingssammanslutningar, eller gemenskaper av församlingar, vilka började att bindas tillsammans. När det skedde så växte deras storlek och de började snabbt att vidga bron.

Nästan varje andlig utveckling i historien har kommit från en rörelse. Rörelser är skapade genom andliga pionjärer, men de flesta pionjärer slår sig ned någonstans till slut. Så uppstår ibland samfund. Samfund torde nu ha en plats i Guds syften genom att uppehålla andliga områden, medan pionjärer fortsätter att inta mera landområden. På denna bro såg jag inga samfund, fast det jag såg var en del rörelser som var grundade i samfund. Jag såg också en hög med kasserade stenar av alla storlekar. Dessa kunde inte användas i bron av olika skäl. En del var för sköra och skulle väldigt lätt gå sönder. Andra var inga ”levande stenar” som de som användes i bron. Jag upplevde att en av dessa stenar hade dött och andra hade aldrig varit levande. En del såg ut som starka och levande, men under deras tunna, bräckliga yta var de inget annat än sand. Där fanns många samfund i denna trave tillsammans med ett förvånansvärt antal av rörelser och tjänster.

Bron var vacker, medan den ännu var under byggnad. Därifrån utgick liv, frid och stor glädje. Emellertid var den stora floden, som den överbryggde, motbjudande. Den utgjordes helt av kloakvatten, som emellanåt var blandat med starka strömmar av blod. Det var en sådan störtflod att det verkade som hela jorden hade kasserat sitt avfall i denna flod. Jag upplevde att den representerade de tider i vilka denna bro höll på att byggas. Den största faran för arbetarna var att falla i floden, eller att tappa någon av stenarna i den.

Emellanåt kom det stora vågor nerför floden som verkade uppsluka bron. Den höll på grund av styrkan i dess pelare, och blev aldrig riktigt skada. Emellertid, så behövdes både arbetarna och bron ofta tvättas. En del som gick över bron stannade för nära kanten och blev bortspolade av svallvågorna. Varje gång som en våg sköljde över bron, tog den med sig stenar från traven med de obrukbara stenarna. Till slut var det bara de stenar kvar som var en del av bron.

(Artikeln är hämtad från Carmel-nytt nr 2/98. Det fetstilta har markerats vid överförandet till HTML.)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: