Profetiskt från nr 1-2005

Ett budskap till Sveriges andliga ledare

Hur ser Gud på svensk kristenhet? Är Han också öppen för mångfaldens och toleransens anda som genomsyrar mycket av vad som händer på kristen grund. Börjar enheten i Kristus uppifrån genom Sveriges Kristna Råd eller börjar den underifrån genom bön och den Helige Ande som får beröra människors liv och väsende?

I tidskriften Carmel-nytt nr 1/2005 förmedlar Greta Jörgensen en profetia till Sveriges kristenhet som skakar om en hel del. Tänk om detta är Guds tilltal – så lång ifrån det som många ledare förmedlar, de som borde vara Guds språkrör, men som inte är det.

Herren sade: Skriv Greta!

Vad skall jag skriva?

Skriv: Min hand är uträckt över Sverige till att rannsaka henne i hennes andliga liv. Allt vackert som sägs om landets mottagande av väckelse, är gott. Jag skall också låta det ske. Men innan verkligt mottagande av mitt ord och mina gåvor kan ske, skall ett stort jämmer stiga upp ur många strupar i landet.

Mina gåvor skall jag ge åt dem som beder. Dock måste den stora omvändelsen ske, först och främst i ledningen. Underifrån är många vägar redo att suga upp min Ande, men det översta skiktet av de andliga ledarna är fortfarande oandliga till sitt väsende.

Längtan efter populariteten är så stor, att den hindrar min Ande från att verka. De, som skall leda mitt folk, är slavar under längtan efter upphöjelse och beröm inför de politiska krafterna i landet. Dessa drar dem, som borde vara andliga ledare, bort från själva andligheten, och kvar blir endast ett sken av gudsfruktan.

Denna skenhelighet måste ut innan min Ande kan verka fritt i er, säger Herren. Rannsaka er därför inför mig, säger jag, Herren, och be om rening från era syndiga begär. Då skall jag höra er och svara med min välsignelse. Jag allena är Gud.

Amen.

I samma nummer av Carmel-nytt förmedlas också en skakande syn som John Bevere hade om vad som blir slutet för många ”namnkristna”. Synen säger oss också att om de ”namnkristna” får leda Guds församling och kyrka så går det illa till slut.

Synen som han fick i slutet av 1980-talet revolutionerade John Beveres liv. Han såg sig själv stå inför en väldig människoskara och bakom sig hade han porten till himmelen.

– Jag såg inte Jesus i synen men jag förstod att han också stod bakom mig, förklarar John Bevere.

– Jag såg inte slutet av den väldiga folkhopen, och jag såg på människorna att de förväntade sig att få komma in i himmelen. Det går inte att beskriva hur alla dessa människor reagerade när Jesus sade: ”Gå bort ifrån mig, ty jag känner er inte.”

– Jag såg förtvivlan och ångesten i deras ansikten. De trodde att de var kristna och skulle få komma in i himlen, men de var tillräckligt ljumma för att både passa in i församlingen och i världen.

John Bevere blir påtagligt berörd när han berättar om chocken och ångesten hos alla människor som han såg för sitt inre.

– Idag lever jag för dem som säger sig vara med i församlingen men som egentligen är förlorade, säger han.

– Jag brinner för de ljumma. De människor som varken är kalla eller varma har blivit min passion. Gud lät mig se dessa människors förtvivlan när de inte kom in i himlen. Jag har en enorm börda för de människor som tror att de är kristna, men inte gjort Jesus till Herre i sina liv.

Paulus säger: ”Pröva er själva om ni lever i tron, pröva er själva! Eller vet ni inte med er att Jesus Kristus är i er? Gör ni inte det, består in inte provet. Ty inte mot sanningen förmår vi något, utan för sanningen. (2 Kor. 13:5, 8).


%d bloggare gillar detta: